Ett "Hej, hur mår du? Jag saknar dig." har bytts ut mot andra fraser och nya människor.
Vad vill du bli? Vad gör du med ditt liv? Har du någon inkomst? Gör du nånsin något vettigt? Hur har du tänkt att klara dig? Du kommer aldrig bli som dina systrar! Du knarkar! Lägg ner semestern! Du har ingen framtid! Skaffa ett jobb! Du är en förlorad dotter! Ta tag i viktiga saker! Skärp dig! Sieg Heil!

För att ge svar på alla frågor:
Jag vill bli erfarenheter rikare och uppleva saker. Nej jag har ingen inkomst, men jag gör många vettiga saker (även fast jag varken har kille, villa, hund, anställning, sparade pengar eller ungar på dagis.) Jag klarar mig alldeles utmärkt, det handlar om vilken levnadsstandard man är van vid. Och nej återigen, jag kommer inte bli som mina systrar. Inte heller knarkar jag. Semester är fint och jag tror mer på nutid än framtid. Skärp mig? Ärligt, jag tror det är ni som ska skärpa er.

Det fina med medelklassen är att det är helt okej att ta "ett glas rött" hemma i soffan när man jobbat och lagt ungarna, för det är man värd, men att ta en öl, eller dricka folkpiss mitt i veckan med picknick ute i en park, då är man a-lagare.

Nu ska jag fortsätta dricka thé, sy mina gardiner och sen kladda klart på min målning, ni förstår, jag jobbar natt ikväll, då är det mycket att göra.

"Arbetslösa konstnärer är egentligen inte arbetslösa. Arbetslösa konstnärer jobbar ständigt på att orka leva, att åstadkomma något värdigt, att tillfredsställa sina fundamentala behov och på att inte se ned på vanliga människors banala liv och meningslösa tankar."