Imorse, tillsammans med en kopp kaffe, ett glas smoothie och en pojkvän, såg jag på sista avsnittet av "Landet Brunsås", där dom ställde sig frågan varför svenskar äter som dom gör och varför vi har en sås som heter brunsås.

Jag har aldrig sett det programmet innan men blev mycket positivt överraskad. Tydligen njuter inte svenskar av mat, vi vill att den ska lagas fort och att vi ska kunna äta den fort för att återgå till viktigare saker. Ingen har idag tid att laga mat, bortsett från ja, kanske jag.

Jag lagar mat några gånger i veckan, storslagna vegetariska rätter med bönor, linser, ris och potatis. Det ska vara mycket lök och riktiga råvaror.

I helgen fick vi för oss att äta pommes frites, för första gången på länge, det var ungefär det tråkigaste jag varit med om. När jag var mindre älskade jag pommes, med mycket ketchup, salt och peppar, men nu var det som att äta plast. Det kändes som fusk. Jag tycker det sticker till i hjärtat att göra wok på färdigpaketerade, frysta grönsaker liksom.

Nuförtiden äter jag knappt ens pasta, nuförtiden lagar jag gratäng eller storkok med chilispetsad böngryta och bakar surdegsbröd. Jag är på riktigt, ni andra kan vara av plast.