The Juicebox är väl inte alltid som alla andra bloggar. Om möjligheten finns att göra saker med en bitter tvist eller helt enkelt tvärt emot görs det gärna så. Jag vet inte riktigt varför men passar på att skylla på Sanna. Hon har ett visst inflytande...

Hursomhelst, idag funderade jag över vad bloggläsare har för anledning till att läsa bloggar. Det finns ju en gigantisk mängd bloggare som enbart skriver om sin frukost, vad de har på sig och att de gått på bio med sin bästis osv. Hur kommer det sig att så många faktiskt bryr sig om att läsa om sådant? Gillar de bara att snoka eller handlar det om tristess?

De bloggar jag bevakar innehåller mycket bilder, inte "dagens outfit"-bilder utan tecknade bilder eller vackra eller intressanta fotografier. Jag läser knappt texten, jag gillar mest att titta på bilderna eftersom att jag finner dem inspirerande.

Så vill jag ha det i den här bloggen. Ovan ser vi en bild på en paprika som ser galet saftig ut och ja, är det någon som blir sugen på paprika? (Räcker upp handen) Att läsarna blir inspirerade att pyssla eller laga spännande mat som de aldrig annars skulle gjort.

 

The Juicebox sysslar inte med "dagens fråga" och liknande tönterier, vi försöker inte tvinga våra läsare att kommentera eller engagera sig mer än de känner för. Men idag tänkte jag ha ett undantag och fråga:

Varför läser ni den här bloggen? och Vad får er att fortsätta besöka en blogg?

 

Marielle - på frågvist humör

 

Hösten 2004 var första gången jag och Marielle träffades, jag var 16 och Marielle var 15. Det var fest i min lägenhet och Marielle hade följt med våran gemensamma vän dit. Jag var som resten av de kanske 20 personerna skitfull och Marielle såg mest obekväm ut. Hon tyckte varken om mig eller alkohol speciellt mycket, jag tyckte inte om mig, men alkohol var min bästa kompis.

Ungefär ett år senare träffades vi på igen, hos våran gemensamma kompis, hon gillade mig inte då heller, fast jag ansåg att jag var trevlig då jag försökte supa henne under bordet med sex on the beach och en massa sprit. Konstig tjej tyckte jag och skrattade mest.

Sen hände det något, andra året på gymnasiet, började vi hänga och blev oskiljaktiga. Egentligen är vi ganska olika, Marielle är ganska pryd, jag är.. vad ska man kalla det? Sexuellt frigjord? det låter fint. Marielle tänker före hon pratar, jag tänker inte alls. Hon gillar hästar, jag förstår inte grejen. Och det finns säkert tusen till saker som skiljer oss. Men, sen är vi lika också. Vi målar, syr, gillar matlagning, vi är spralliga till tusen, annars inte speciellt tjejiga i övrigt.

Vintern 2006 insåg jag något alla andra redan insett, att jag mer eller mindre försökte supa ihjäl mig.
Jag åkte in på psyk och blev medicinerad och mer eller mindre övervakad. Andra natten ringde jag Marielle och sa knappt ett ord, två timmar senare var hon där, i fem minuter och bara kramade mig.
Tre veckor senare fick jag komma hem igen, varje helg och ledig tid var vi med varandra, målade och drack oss höga på kaffe och höll på med tusen olika projekt. Efter några månader tyckte Marielle att jag behövde komma ut bland folk igen och vi gick på fest, laddade upp med termos och drack kaffe hela kvällen, det var nog i särklass världen sämsta fest, men samtidigt världens finaste. Jag vet ingen som har ställt upp för mig så mycket som hon, någon som sett mig nere i skiten och dragit upp mig därifrån flera gånger om.
Det jag egentligen ville säga (för att citera Greys Anatomy) You are my person och jag älskar dig.

När pengar var lika obefintliga som en nykter julafton släpade jag igår mina trötta ben efter mig och lurade på mig mitt största leende och klev in på arbetsförnedringen.
En gubbe som antaglien övat längre på sitt bredaste (jag lovar han tänkte hela tiden "detta är mitt största") leende och likt ett djur nästan anföll mig och skrek
- HEJ VAD KAN JAG HJÄLPA DIG MED?!
Jag ville ju såklart inte vara sämre än han
- HEJ! GE MIG JOBB VA!
Han tänker ut sin bästa kommentar och utbrister
- OCH VAD ÄR DET FÖR JOBB DU SÖKER, ASTRONAUT, LÄKARE?! HAHAHA!
- HAH, GE MIG VILKET JOBB SOM HELST, FAST GÄRNA INTE NÅGOT DÄR JAG BEHÖVER TORKA SKIT!
- HAHAHAHAHA!

Han lugnar ner sig och frågar vidare om jag är inskriven och innan jag hinner svara sitter jag i en stol och han visar ivrigt upp arbetsförnedringens hemsida. Jag berättar för honom att jag redan är inskriven och han skickar mig vidare till dörren en bit längre bort.

Jag pustar ut, första hindret avklarat, in i nästa värld.

Dom var inte sämre där, visst man har ju hört talas om de glada skåningarna, men jag hade ingen aning om att dom skulle befinna sig på arbetsförmedlingen. En halvtimma senare fick jag gå in i ett litet rum med en kvinna, hon frågar mig tusen olika frågor och jag började fundera över ifall hon var sugen eller nåt. Hon skrattade högt och kallade Emma för polare och skulle hjälpa mig med att få något "gött" jobb. Härlig tjej tänkte jag tills jag blev inlurad i att berätta en minimal del av min livshistoria och hon tillslut tittade på mig och sa:

- En praktik skulle passa dig bättre att börja med.
- Haha, va? En praktik? Ehm jaha.
- Ja, en rehabiliterande praktik som vi kallar det, och sen någon att prata med.

Där kom det, utan att jag märkte det, inlurad som retard på arbetsförnedringen. Hurra, eller va?

Ibland känns det som att mitt huvud ska explodera och gå i tusen bitar, tack alla otroligt smarta människor för att ni finns, verkligen. Tack som fan.


Eftersom en viss person under upprepade gånger nämner ordet "häst", vill jag försöka ta mig samman och förklara en enkel sak...
Det är enhörningar, som har TAPPAT sitt horn. (Marielle, nu kanske du fattar varför dom kollar konstigt på dig i skolan när du säger att du vill rita hästar?!) Hinner inte skriva mer, jag har ett café att sköta.

 

Jag är en av alla bögar i Sannas liv som är lyckligt lottade med att slippa bli anfallen av henne som ett djur en lördagsnatt. Oskar Undevall-Larsson heter jag, och har fått den stora äran att gästblogga. Jag ska berätta för er om i lördags, när jag (som många andra helger) bestämde mig för att öka alkoholkonsumtionen till det yttersta...

 

Det hela började med att jag och några andra desperata själar (obs, jag var den minst desperata av alla) satte sig på buss 450 mot Borås. Väl inne i staden gick jag till RFSL-baren (böghuset) och i vanlig ordning tände jag min första, eller andra cigg, för att förbereda mig metalt av vad som komma skall.
Inne i baren möts jag av en påslagen på storbilds-tv med Melodifestivalen (!!!) och direkt kände jag att jag var för nykter för att kunna delta i detta. Jag köpte en drink och när Melodifestipinan äntligen var slut såg jag mittemot mig, ca 5 meter bort, en snubbe titta på mig! Där satt jag, med min Sticky Fingers-drink och tänkte - Kan detta vara mannen i mitt liv? Det visade sig vara en kort man i 25års åldern med ett ganska sött och tyvärr över solariumsolat ansikte.
Vi bytte några ord med varandra innan han kände sig manad att bjuda mig på en drink (Tequila, i små mängder) som efterföljdes av en eller två danser.

Mot kvällens slut när alkoholen nått sin topp kände jag mig manad att kyssa denna lilla hobbit, vilket var lättare sagt än gjort. Med mina 198cm och hans mycket färre, ställde han sig på tå och jag fick böja huvudet för att han ens skulle kunna smutta på mina läppar. Med några tequila, lite kyssar och ett nummer rikare tog jag bussen hem med självförtroendet maxat och ett leende på läpparna (tänk vad hobbits kan förgylla ens kväll), high five!

 

Undrar fortfarande var Sanna är, tydligen var hon och festade igår. Sen fick jag den här bilden med tillhörande text:

 

"Är sjukt upptagen, hörs senare"

 

 

Marielle

 

Den här bilden fick jag, med tillhörande lapp där det stod:

"Kommer aldrig tillbaka, blev rik på bloggen, see ya in hell"

 

Hm..

 

Marielle

 

Jag efterlyser min kompanjon Sanna, hon har gått upp i rök. Hon är snygg, ganska kort med svart hår och har förmodligen snus under läppen. Hittar ni henne kan ni locka henne med öl.

Innan undrade jag även var min mamma har tagit vägen, ingen av dem svarar i telefon. Ringde mormor och fick veta att mamma minsann åkt till Italien, sådär helt utan att berätta det. Men var är Sanna? Har hon åkt till Italien också?

Jag hatar Italien en smula just nu bara för det, även om jag har vackra rötter från det avlånga landet i söder. Planerar att bomba dem med typ, muffins, för att inte skada någon men för att få fram min poäng.

Skitliv, måste diska också.

Visst, det skiljer kanske sådär 20 år på oss, men ålder är bara en siffra, det är vad jag hört! Vi är ganska lika Joline och jag, livsnjutare helt enkelt. Vi lever för konst, musik, kladdig mat, och pannkakor såklart! Favoritmoster? Ja, det är jag! Hon skulle kalla mig det om hon bara visste bättre, men jag klandrar henne inte, det är inte lätt att komma ihåg allt. Även om vi är ganska lika så finns det (tro det eller ej) några skillnader mellan oss.

 

Joline har personlig förare vart hon än ska, jag åker buss. Hon förväntas sova efter maten, jag förväntas vara vaken. Joline dansar hela tiden, jag dansar endast, minimal chans fredag lördag runt 03 nångång. Hon har två visakort, jag har ett. Joline gillar läppstift även om hon är sjuk, jag gillar det inte ens när jag är frisk. Hon har ofta rosa och lila på sig, men vad ska man säga, hon passar ju i det. (men ärligt Joline, en skjorta skulle du faktiskt vara snygg i!) Hon lyssnar på rix fm, men det är inte hennes fel. Joline är varm när hon klär av sig, jag är full.  Hon har hela livet framför sig, jag är borde ta tag i mitt.

 

Sanna - Kladdig och svår, tjugoett år.

sanna säger:
Men nu ska jag till arbetsförnedringen o sånt. Rädda världen också, eller jag hinner inte just nu. Räddar senare, om du inte redan är klar med räddandet. Testa världsfred, kan funka. Hm. Vi får ha planeringsmöte.
Marielle säger:
Jo, världsfred hade ju varit käckt, fast jag är mer intresserad av muffins, eller kaffe, det är gott.
Sanna säger:
Hm, kan funka. Känns ändå som en lögn, tror inte på muffins. Om det hade funnits, då hade alla haft. Tror inte på pengar heller, jag har fan inga.
Marielle säger: Hm ja det är klart. Jag tror inte på ponnysar, jag har velat ha en skitlänge. Har inte fått en än.
Sanna säger: Typiskt otur.. Finns ju en facebookgrupp om det, "hästar finns inte". Gå med i den.

Sanna, Marielle & dagens msn-konversation.

 

Idag är vi på framsidan på blogg.se och det känns ju, ja "rätt gött faktiskt". Jag dricker en kopp kaffe och väntar på att åka till skolan och rita spelbakgrunder. Efter skolan ska jag hem och rita en serie som förhoppningsvis dyker upp här ikväll, som har blivit uppskjutet i flera dagar pga inlämningar till skolan. Men ikväll är jag fri!

Marielle - ganska nöjd

 

Sanna

 

11.03 Vaknar med snusfläckar på kudden och en ömmande arm efter gårdagens tillskott på min ofärdiga tatuering.
11.15 Tar en snus och går upp för att ta en kopp te och cigg, typiskt bra morgon.
11.17 Frukost: kexchoklad
11.23 Skickar in jobbansökan.
11.24 Önskar att jag kunde leva ungkarlsliv resten av livet.
11.25 Funderar på viktiga saker, ifall Skövde fortfarande gråter floder över mig osv.
11.27 Tänkte gå ut med soporna.
12.07 Gött o va singel eller? LIVING THE DREAM!

12.13 Bejakar singellivets fördelar: sova med snus, äta kexchoklad till frukost, äta knäckebröd i sängen, äta hur stark mat man vill, lägga pengar på viktiga saker som snus och akrylfärg, skratta högt åt par och säga "Hah! kärlek är för fegisar!", slippa samtal som börjar med "Du, vi måste snacka..."

Ps, om det finns nån som vill laga pannkakor kl 03.14 kan jag tänka över det hela.

 

Vi har råkat hamna i en "veckans blogg-tävling" på emmelist.blogg.se.

 

Jaaa, jag erkänner mig skyldig till att anmäla oss i förbifarten, men jag trodde minsann inte att vi skulle hamna bland de 10 finalisterna och jag trodde verkligen inte att jag skulle behöva ta tag i konsekvenserna. Jag tror jag ska uppmana er till att inte rösta haha, för att vara lite tvärt om.

 

Jag är förälskad. I en försupen snuskgubbe i 50års åldern, han är författare.
Charles Bukowski har skrivit boken "Kvinnor", och det är det mest geniala jag någonsin läst. Här kommer ett utdrag.

"Jag var glad över att jag inte var kär, att jag inte trivdes med livet. Jag tycker om att vara mot allting. Folk som är förälskade blir ofta snarstuckna och farliga. De mister sitt sinne för perspektiv. De mister sitt sinne för humor. De blir nervösa, psykotiska, tråkiga. De blir till och med mördare."

Vår trogna läsare herr/fru Anonym kontaktade oss angående införandet av den internationella Bitchslap-dagen på datumet 13/8. Vi tycker det låter som en ganska fin idé som hade kunnat promotas av följande mening:

"INTERNATIONELLA BITCHSLAPDAGEN 13 AUGUSTI, BE THERE OR GET SLAPPED"

Å andra sidan känner jag att Valborgsmässoafton är ett ypperligt datum för detta också. Då jag själv någon gång under småtimmarna blev bitchslap-ad av en äldre herre på spårvagnen i Göteborg. Så kan det gå!

Då vi känner starkt för införandet av denna nya högtid påbörjades ett utkast av eventuell logotyp eller affisch i marknadsförande syfte. Här får ni ett smakprov. Bilden föreställer då mig, som får en bitchslap av fröken Sanna.

Bidra med DIN åsikt haha.

 

Marielle - i egen hög person.